Uttalande på Aniara-dagen den 12 oktober 2006

Den 12 oktober är det 50 år sedan nobelpristagaren Harry Martinsons
epokgörande diktverk Aniara publicerades. Då hade de första vätebomberna
testats och kärnvapenkapprustningen var i full gång. Även i Sverige fanns de
som hade planer på att förse landet med kärnvapen. Martinsons versepos om en
resa från en katastrofdrabbad jord mot en ny katastrof i rymden var enligt
honom själv en varning till mänskligheten. Han såg inte bara faran med
atomvapnen utan också människans tendens att förstöra jorden på alla sätt.
Miljöförstöringen upplevdes av den profetiske Martinson som ett reellt hot
redan på 1950-talet.

I dag finns det all anledning att åter aktualisera Aniaras budskap. Allt
fler ledande forskare sällar sig nu till varnarnas skara och talar om
drastiska klimatförändringar som en följd av växthuseffekten. Vi måste vakna
och inse att allt inte kan fortsätta som förut.

Trots att det kalla kriget är slut lever vi inte i en kärnvapenfri värld.
Tvärtom håller flera länder på att förbereda en modernisering av sina
kärnvapen och antalet kärnvapenstater har vuxit. Det internationella arbetet
för provstopp, icke-spridning och nedrustning har stannat av trots att det
just nu finns 27 000 kärnvapen i världen. Massförstörelsevapenkommissionen
med Hans Blix som ordförande lade nyligen fram en rapport där man bl a
konstaterade att vi måste arbeta för att både innehav och användning av
kärnvapen förbjuds.

Harry Martinson-sällskapet vill på Aniara-dagen allvarligt uppmana världens
politiker och makthavare att omedelbart börja arbeta för

att avskaffa alla kärnvapen på jorden

att hejda den accelererande miljöförstöring som hotar vår gemensamma
framtid

Till slut vill vi med Harry Martinsons ord fråga: Hur ska den tid se ut som
förändrar oss själva sedan vi bortom all gräns förändrat världen?

Harry Martinson-sällskapet